Heureka!!!

Här ser man större delen av El Berro lite från ovan sådär. Ja. Det är faktiskt större delen. Den mindre delen finns till vänster. Den bilden besparar jag er. Gissar att ni håller på att ledsna på vår campingtur. Men hallå! Jag har ju faktiskt varnat er att det kommer att vara en campingboom i den här bloggen nu.

Var var jag nu igen. Jo, lite ovanför El Berro och jag hade precis haft en Aha-upplevelse. Heureka! Jag har funnit det (som Archimedes sa när det rann vatten ur badkaret) (oj, jag spårar ur hela tiden nu märker jag).

Låt oss gå vidare i detta inlägg. Eller för all del. Ni kanske har nåt vettigare att göra. Jag går vidare genom att ta det från början.

Heureka! Vad skådar mitt norra öga? (som om nån annan än Ellis kan ha sina ögon i olika väderstreck?) (Skärpning, Ama!)

Ähum… Heureka!

Jag har funnit det! Äkta lavendel!

Äkta lavendel och en mariposa! Om än med lite skadad vinge…

Äkta lavendel och en lagad mariposa!

Det var ju just denna äkta lavendel som vi har letat efter mest hela våren.

Undrar just om…

Hmmm… Hela El Berro är ju nedanför. Inte en människa i sikte… Man kanske kunde… sno ett litet skott? Det är det väl ingen som märker?

Precis när vi tänkt den tanken klart så hörde vi en röst. Inte nere ifrån byn. Nej, rösten kom liksom lite från ovan…

– Det ska ni ge f*n i!

Så då gjorde vi det.

Annons

Djurlivet i bergen

Mariposas.

Una mariquita.

El gato negro.

Och slutligen:

El perro en El Berro.

Se där! Då fick ni en liten språklektion också. Förhör på detta kan komma inom ett par dagar.

Bland blommor och blad

Man kan ju inte bara sitta och uggla vid tältet och bada i poolen.

Nej, man måste ju ut och kika på naturen också.

Det är fina omgivningar runt El Berro.

Olivträden står i full blomning.

Framför dom ser man:

Röd lavendel.

Här har vi… rosa lavendel? En avlång nyckelpiga är på besök.

Violett skrynklig … ähum… lavendel. Med en besökare och en som är på ingång.

Nu utdelar Ama de casa Dagens stickiga lavendel:

Den går till… Mig själv! Detta för mina usla blomkunskaper.

Grattis till mig! Eller nåt…

Att vakna i tält

Först slår man upp sina ljusblå. Som egentligen är bruna, fast Anders hävdar att dom är spektrafärgade.

Nåväl. Först slår man upp sina ögon och konstaterar att det är ljust ute. Sträcker lite på sig och njuter av fåglarnas sång.

Så vrider man lite på huvudet.

Men titta vilken vacker dag det är idag! Lyssnar lite till på pysslet som pågår ute på tomten.

När det börjar lukta riktigt gott så tar man ett smidigt skutt ut ur tältet och möts av:

En smarrig frukost…

och en solig man, tillika kock.

Det är underbart att tälta!

Gomorron!

PS: Det smög sig in ett liiitet fel i texten. Det som egentligen väcker en på morgonen är att man bara måste på toa. Man krånglar sig ur tältet med stort besvär och galopperar som en skadeskjuten elefant mot toaletterna. Sen kommer man tillbaka till tältet och efter det kan man säga att detta inlägg startar. Då blir det sant. Förutom den där biten med ”smidigt skutt ut tältet”. Det var många år sen man gjorde något smidigt överhuvudtaget.

Och, ja. Man i det här fallet = jag.