Vi var ju på Irian Jaya för många år sen. Har ju berättat lite tidigare om detta HÄR.
Senaste berättelsen slutade ju med att vi blev hembjudna till ”kannibalernas” by.

Här hälsas vi välkomna i själva entrén.

Sen hälsar vi lite på byborna som sprang runt i nån sorts dans.

Man måste ju hälsa lite på barnen också. Hej barnen!

Hälsningarna fortsatte. Här är det gammel-gammel-gammel-gammel-gammel-farfar vi hälsar på. Han såg lite skinntorr ut. Typ mumifierad.

Ama de casa hälsar på byhövdingen. Kvinnor som hälsar på andra kvinnor eller män sa na-lam. Män sa la-ook till kvinnorna och na-lam till andra män. Här blev det lite jobbigt för Anders alltså…

Här var Anders inne och hälsade på herrarna i herrarnas hus. Inga kvinnor göre sig besvär.
Sen var det dags för mat.

Dom var ju kannibaler länge. Som tur var har dom slutat med det, eller så tycker dom inte att turister smakar bra. Istället fick den här grisen sätta livet till. En pil, sen var middagen redo för att tillredas.
Ni kanske tycker att det ser otäckt ut. Själv tycker jag att den där grisen har fått leva sitt korta liv på ett bra sätt. Ute i det fria. Det korta stressmomentet innan den blev middag är klart bättre än vad många andra djur här i Europa får utstå.
Sen skulle ju middagen tillredas också. Hur gör man det utan varken el eller gas?
Jag kanske återkommer om detta.