Lite scary…

Vi var ju ute på vår lilla walkabout i Wamena på Irian Jaya.

Plötsligt fick vi se nåt konstigt:

Står det inte någon figur där uppe i tornet?

Vad är det för några som springer omkring där i buskarna?

Hoppsan! Dom har långa spjut också…

Dom ser allt lite hotfulla ut.

Eller mycket hotfulla, snarare.

Sen radade dom upp sig. Hövdingen tog till orda.

Han sa:

– Tjang! Enligt Titus som översatte.

Anders översättning av Titus översättning blev:

– Ni kan väl komma hem till oss och besöka vår by?

Jomen det kunde ju vara trevligt!

Annons

Åhå! En som inte betalat TV-licensen!

Nej, visstja… Då skulle man få en snigel på ögat och inte en myra…

Ursäkta, blomman. Där blev du visst oskyldigt anklagad.

Campingens utveckling

Ja, vår campingutveckling i alla fall.

Cykel- och kanottältet 1984 i Danmark. Mat på marken i avgaserna från han i bakgrunden som valde att klippa gräset precis när vi skulle äta. Ser lite spartanskt ut.

Vet inte hur vi bar oss åt, men vi lyckades klämma in fyra personer med campingutrustning och två ejdrar (!) i en ford Taunus. Ejdrarna fick dock stanna i slottsskogen i Göteborg.

Frankrike 1997. Nu har vi uppgraderat oss till ett kupoltält. Stolar och bord också minsann. En av dom där två stolarna brakade förresten ihop förra sommaren i Italien. Ingen vidare kvalitet, alltså.

 

Italien 2009. Tältet har numera två rum och campingköket är i bekväm arbetshöjd. Den kvarvarande, icke-raserade stolen i förgrunden har degraderats till fotpall.

Fast så här skulle Ama de casa helst tälta hela tiden:

Kenya 2005. Tält med egen dusch och toalett och riktiga sängar. Fast det blir nog väldigt jobbigt att sätta upp och ta ner det tältet hela tiden… För att inte tala om hur man ska få in det i bilen? Svårt, även om man skippar ejdrarna.

Gomorron! Om ni inte har märkt det så börjar Ama de casa längta efter att campa nu.