Jag fick ett mail från Ruth i Virginia. En fantastiskt fin berättelse från förr. Här kommer den (med Ruths tillåtelse såklart):
Valborgs/Första Maj i Ludvika cirka 1944
Det är kyla i luften, men vem bryr sej? Folkets Park öppnas. Jag har en ny helveckad grå kjol och en ny illröd blazer, och jag är redo för våren. Lilla Kapellet eller Rialto spelar opp till dans på parkettgolvet i den tjusiga dansbanan. En stor kula med multifärgade facetter hänger i mitten av taket.
Jag och kompisarna står tillsammans vid räcket och hoppas få höra ”Får jag lov?” När det spelas slowfox eller tango sänks ljuset och man vill att just HAN ska komma och bjuda opp. Vid midnatt blir det fyrverkeri. Vid den tiden har man sagt ja till den ‘rätte’ som frågade: ”Får jag gå med dej hem?” Väl hemkommen står man på trappan eller i förstugan och pussas.
Första maj! Då ska man visa sina nya kläder på stan. Det är parad. Kommunisterna kommer med röda flaggor sjungande ”Upp till kamp emot kvalen…”. Det hålls tal på torget (som inte längre finns) och sen blir det konsert i Stadsparken. Ludvika Privata tutar och blåser, och Ludvika Manskör sjunger ‘Sköna maj välkommen’, ‘Vintern rasat..’ , ‘..uti vårsolens glans, i den HÄRLIGA vårsolens glans’.
Det var då det.
Härlig berättelse, eller hur!
Idag är det första maj. Ama de casa har bara gått i ett enda första majtåg. Det var när vi råkade vara i Havanna på Cuba första maj 2008. Tänk, mer än sextio år efter ovanstående berättelse…
Tänker man bara gå i ett tåg, kan man ju välja just detta.

Det var mycket folk.
Ama de casa gjorde inte som Ruth och visade upp sina nya fina kläder.

Fast jag försökte följa färgkoden i alla fall.
Gomorron på er! Sköna maj är här.