Dagens promenad

Åh! Ett nytt vårtecken!

Vårbruket är igång!

Nej, så var det ju inte. Dom har bara harvat stranden igen.

Dom som gör det visar stor hänsyn också.

Vet inte om Ama de casa hade kunnat låta bli att meja ned sandslottet, men som ni ser så har dom kört runt. Dom är duktiga på att bygga sandslott, fast mannen står och sprutar nåt sorts klister på sitt verk, så lite fusk är det allt…

Vårt mål var att gå och se om restaurang Cuenca borta vid stranden Naufragos har öppnat för säsongen. Efter 5000 steg kunde vi konstatera att det hade dom, så då vände vi genast om för att gå tillbaka till vår närmsta strand Cura och äta på Deni’s. 

Efter nästan 5000 steg tillbaka fick vi se detta:

Jösses vad med folk! Efter en tämligen lugn vinter blir man lite förvånad varje Semana Santa (heliga veckan – påskveckan) när det kommer ner massor av folk.

Ama de casa blev lite fokskygg, sådär. Så vi skippade Deni’s också.

Ja, det var dagens promenad. Förlåt? Vad sa ni? Jaså! Ni trodde inte på det där om dom 5000 stegen fram och tillbaka eftersom att det inte fanns några bilder borta i från Cuenca. Hursa? Ni trodde heller inte att Ama de casa skulle skippa två restauranger. Vad misstänksamma ni är!

Bildbevis 1: 10356 steg.

Bildbevis 2:  10207 av stegen var aerobiska. Hur ska Ama de casa då ha hunnit äta på Cuenca? Man får ju bara stanna en minut för att stegen ska räknas som aerobiska.

Nu tror ni säkert att vi åt på Deni’s i alla fall. Därför kommer:

Bildbevis 3: Lunchen på terrassen.

HA! Nu blev ni allt överbevisade!

Nu ska Ama de casa gå ut på terrasen och plugga spanska. Vi hörs!

Annons

Nån knyckte en timme!

Så fräckt! Bara sådär…

Här sitter Ama de casa och tycker att det är orättvist att man kan sitta och känna sig försenad trots att man är uppe en timme tidigare!

EN enda gång har vi haft nytta av detta. Det var när vi kom till Arlanda från Val Thorens vid ett-tiden på natten. Klockan sju gick planet till Alicante. Då var det faktiskt mycket trevligt att klockorna på Arlanda klarade av timmen mellan klockan två och tre på natten på bara fyra minuter.

Det var en annan fördel med detta den gången också:

Ama de casa – som ju gillar att vara ute i god tid – var garanterat först i kön till incheckningen!

Sen kändes det lite pinsamt också att checka in specialbagaget. Dom flesta andra som skulle till Alicante checkade in sina golfklubbor. Vi hade skidor…

Sen har jag alltid undrat: När dom nu väl har snott en timme av oss, varför ge tillbaks den i höst för att sen knycka den igen nästa år? I och för sig är det skönt med sovmorgon, men kan vi inte få ha den här sommartiden året om? Varför hålla på att krångla…

Nehej. Nu är det dags att ge sig ut på klockjakt.

Gomorron! Idag är vi lite lurade allihopa…