Att korsa gatan i Vietnam

Det är knepigt. Ja, i alla fall var det så 1994.

Mycket trafik var det. Mest cyklar och moppar.

När man skulle gå över så fick man inte tveka. Att använda ”Ama de casa-metoden” fungerade inte alls. Jag lyckas – fortfarande – ställa till problem så fort jag möter nån. Väntar tills vi är mitt framför varandra och sen börjar jag liksom jazza hit och dit tills vi nästan krockar.

I Vietnam hade cyklisterna och mopedisterna en sorts plan.

”Nu är hon där. Om jag kör precis där hon är just nu så är hon inte kvar när jag är framme”.

Ama de casas jazzande ställde till en hel del incidenter… Även för cyklisterna bakom som  ju också fick väja eftersom dom hade samma plan som dom framförvarande…

Det slutade med att vi skaffade oss en plan. Den gick ut på att Ama de casa tog Anders under armen och passerade gatan tittandes åt ett annat håll.

Här var dock Ama de casa oskyldig:

Anders framför ett typiskt gatukök i Saigon. Ser ni hans något skärrade blick?

Hade Ama de casa tagit bilden bara nån sekund senare så hade det varit en bild av en moppe som krockade med det där gatuköket…

Det var andra jazzande turister som ställde till det.

Ama de casa ryckte ut med första hjälpen (våtservetter) för att hjälpa dom som kört ikull.

26 Responses to Att korsa gatan i Vietnam

  1. Lotta skriver:

    Stor måndagskram tillbaka till dig..

  2. anne skriver:

    Ser han moppeden nalkas!?! Du har alltså fotat det han tror är ett nära-döden-ögonblick!?!

    Sv. Ja, inte skulle då jag ha något emot att vara ama de casa jag heller, det var goda 9 år jag var hemma när barnen var små. 🙂

  3. Veiken skriver:

    Man lär sig av alla erfarenheter även dom som är lite virriga. Kram

  4. Nett skriver:

    Nog ser han ”lite” rädd ut 😉

  5. Camilla skriver:

    Du har något hos mig 😉

  6. Ellis skriver:

    hahahahaha du påminer lite om en vilsen höna!

  7. Diana skriver:

    Ibland klagar man på trafiken här hemma, oj de följde inte zebralagen. Men utomlands är det ju sju gånger värre… minst… 47 gånger tom. Turkiet är det värsta jag varit med om! Åkte ambulans (framsätet) och jisses! Och de hade inte ens säkerhetsbälten där. 🙂

    • Ama de casa skriver:

      Hoppsan! Att åka ambulans verkar ju inte så kul, hoppas det gick bra för den som inte satt fram också!

      Jag tror att den värsta trafiken jag har råkat ut för var när vi hyrde bil i Mexico City. Där var det hekt galen trafik…
      🙂

  8. Garlica skriver:

    Jisses, vilken dramatik.
    Tur att du var på plats..
    Kram

  9. Petra skriver:

    God Morgon!
    Måste ju ha känts skönt att du inte orsakade det 😉

    Kram

  10. Hebbe skriver:

    Ho Ho,det är morgon nu,,VAKNA UPP,,ligg inte bort hela dagen..Haé Kram.

  11. Oskar skriver:

    Snacka om en köttig olycka! Tihih. Jag är lika förvirrad också. Vet inte hur många gånger jag dessutom varit nära på att bli påkörd av bussar/spårvagnar/bilar etc. Usch, tacka vet jag fötter och dem borde alla använda istället för att smutsa ned vår fina jord 🙂 Då hade man ju dessutom förhindrat ståndolyckor (inte barn alltså). Kram!

    • Ama de casa skriver:

      Oj – du får se upp därute! Krocka med fotgängare går väl an, men hårda fordon blir ju genast värre…
      Hahaha! Ja, ståndolycker är inte att leka med 😉
      Kram

  12. Britt skriver:

    Jag undrar om vi överhuvudtaget ska klaga på trafiken i Sverige…finns ju länder som är värre…och givetvis bättre. i Japan är visst gångtrafikanterna oerhört duktiga och alla väjer alltid åt samma håll för att inte krocka. Du vet väl att man alltid väjer till höger när man möter en annan gångtrafikant?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: