Dagens promenad

24 februari 2010

Här promenerar Ama de casa.

Här promenerar Anders.

Sen kom det moln så då skyndade vi oss hem.

The end!


Ama de casa går i taket!

24 februari 2010

Ja, eller upp på taket i alla fall.

här ska det se ut i Spanien.

Har ni sett här då?

Ser ni vilken simultanförmåga! Vinka och fota samtidigt… Det är inte utan att Ama de casa själv är imponerad.

Idag är det två månader sen det var julafton. Bara tio månader tills tomten kommer tillbaks!

Gomorron denna underbara onsdag!


Att resa runt i Vietnam 1994

23 februari 2010

Var ingen dans på rosor.

Vi landade i Hanoi och skulle på tre veckor ta oss till Saigon för därifrån gick flyget hem.

Lätt som en plätt! Piece of cake! Es pan comido!

Nja…

Vi började med buss. Den gick efter väg 1. Den enda riktiga vägen, egentligen. Fast väg och väg… Det var väl att ta i. Många färjor fanns det som man var tvungen att ta. Då fick man inte sitta kvar i bussen och ryggsäckarna fick man inte ta med.

Man var tvungen att köa för att köpa en färjebiljett och här blev det knepigt. Bussen åkte liksom med första färjan där det fanns plats. Så det gällde att ta sig fram så man kom med samma färja.

Så här såg det ut på färjorna:

Jösses vad bra vi blev på att armbåga ner gamla tanter i biljettkön! Det är inget jag är stolt över, men vad gör man! Till slut blev vi så duktiga så vi hann med färjan innan bussen.

Man fick ju inte sitta på bussen under färden. Jag har aldrig sett en buss fyllas så snabbt  som då. Folk knökade sig in fort som attan och dom klättrade till och med in genom fönstren!  

Bussen hoppade och skumpade på den mycket undermåliga vägen. Kändes som ryggen skulle gå av och Anders slog huvudet i hatthyllan några gånger.

Ama de casa hade ju sin obligatoriska Lonley Planet med. När vi upptäckte att det fanns en järnvägsstation i en av städerna så klev vi av bussen. Vi fick kämpa med det också ett tag, för chauffören sa att vi inte var framme än och ville inte så gärna släppa av oss. I all vänlighet, såklart.

Så skulle vi köpa tågbiljetter.

Valutan i Vietnam heter Dong. Ser ni hur rika vi är? Saken var den att pengarna hade så små valörer att man fick betala med buntar istället för med en peng i taget. Mycket praktiskt. På bankerna stod det travar med pengar utanför kassorna.

Vi skulle som sagt köpa tågbiljetter och letade upp tågstationen.

– Nej vi har inga biljetter nu, kom tillbaks klockan 11, sa dom där.

Det gjorde vi. Inga biljetter, kom tillbaks klockan 12… Så höll det på tills vi kom fem över tre.

– Nej, nu finns det inga biljetter. Ni skulle ha varit här klockan tre – då fanns det biljetter!

Dom ville ju såklart ha mutor… Ama de casa satt och kramade en bunt med Dongsedlar och typ tuggade fradga. Vi fick biljetter. Dom fick inga mutor. Ama de casa var Dong-röd i händerna i flera dagar då det visade sig att pengarna färgade av sig.

När vi kom till tågstationen fanns det massor av folk på stationen. ALLA samlades i en ring runt oss och bara stirrade. Det hade nog inte varit några västerlänningar där på väldigt länge. Barnen sprang hem och hämtade alla skolkamrater och sen roade vi oss med att räkna från ett till tio på vietnamesiska medan vi väntade.

Till slut hade dom flesta åkt iväg och vänthallen var så gott som tom. En aning misstänksam undrade jag om vi kanske var på fel ställe, eller om vi möjligen hade köpt biljetter till ett privattåg?

Ama de casa gjorde en jättebra charad inför en städerska som vi minglat lite med för att kolla vart vårt tåg egentligen skulle gå ifrån. Jag har ju hävdat att jag är bra på charader och hon hoppade upp och vinkade åt oss att följa med.

– Där ser du, sa jag till Anders. Nu kommer vi nog till rätt ställe!

Den lilla kvinnan sprang före och vi följde efter. Sen kom vi fram – till toaletten!

Lite senare kom en man fram och sa: Follow me! Då hittade vi vårt tåg.

 Men OJ vad långt det här inlägget blev! Nu slutar jag, ni kan ju säga till om ni vill höra mer. Fast ni har nog redan somnat…


Rebustajm!

23 februari 2010

Vad är detta?

Bilden är från en kanalbåtstur på floden Charente 1998. Floden rinner som av en händelse genom staden Cognac. Undrar varför vi valde just den?

Själva fotot har inte med rebusen att göra, det är bara där för att skapa en vacker bakgrund. Ama de casa har varit vass med kameran i många år…


Både- och väder

23 februari 2010

Nu blev Ama de casa lite sne´!

Åtminstone blev bilden det… Ser ni det dubbla budskapet här? Sol och man kan även skymta en regnbåge.

Vi kollar åt ett annat håll:

Antingen har campingköket fått fläcktyfus eller så har det just börjat regna.

Gomorron! Idag är det en obestämd dag. Vädermässigt i alla fall, för det Ama de casa hävdar å det bestämdaste att det är tisdag idag.


Man ska ju testa dom lokala produkterna!

22 februari 2010

Men den inhemska vietnamesiska whiskyn… 

… är verkligen inget som Ama de casa rekommenderar. Den är både inhemsk och hemsk på samma gång.


Meningslösa krig

22 februari 2010

Igår tittade vi på den här filmen:

Hair, eller Pelo som den nog skulle heta på Spanska.

Mycket kretsar ju kring Vietnamkriget i den filmen från 1979.

1994 åkte vi till Vietnam. Då hade gränsen precis öppnats för utlänningar. Det var väldigt jobbigt att åka runt – tålamodet ställdes på prov många gånger. Men det får jag kanske återkomma till.

Vi besökte bland annat DMZ, det gamla ingemanslandet där gränsen mellan Nord- och Sydvietnam gick.

Här kunde man se gamla bomber som inte detonerat.

Verkar ju inte helt säkert att cyklar runt på gropiga vägar med en sån på pakethållaren…

Vietnameserna grävde underjordiska gångar och bostäder. Som ni ser så var utrymmet inte det bästa. Dessutom fanns det många ormar där inne…

Inte så stort utrymme, som sagt.

Många liv till spillo, helt i onödan.

Vietnamkrigets monument i Washington år 2000. Så många unga människors liv som släcktes.

Helt i onödan.


Varannandagsväder

22 februari 2010

Igår regn.

Idag sol.

Ama de casa vet vilket hon föredrar i alla fall och tycker synd om er i snökaoset och kylan som verkar råda i norr. Finns det ingen ände på snöandet?

Gomorron på er!


Svaret på den återpaintade rebusen

21 februari 2010

Sådär! Gubben är tillbaka, snyggare än nånsin!

Det helt korrekta svaret är:

Man över bord dukar under.

Detta klarade Anita och Hebbe! STORT GRATTIS till er!

Många grejade varianten att någon dukar under:

Inger, Gun (sorry, du blev diskad på grund av skratt), Marie, Jacob, Kison, Mia systeryster, Garlica  , Marianne och Kloppan. Ett litet mindre, men ändock Grattis till er!

Sen har vi en som satsade på övre delen av rebusen. Helt rätt att göra det, där var ju bilden finast! Grattis Nattis för ”Man över bord”.

Sen kommer det några hedersomnämnanden också:

Camilla för: ”När Ama de Casa är borta dansar gubben på bordet” och för att hon för en gångs skull hann med att gissa. Har du sagt upp dig nu?

Ulrika för: ”När Ama är borta dansar Anders på bordet!”  och ”När Anders dansar på bordet dukar Ama under!”. Ser man på, när det finns hedersomnämnanden att hämta är du genast där och hugger. Antar att du värderar detta högre än det du fick av Camilla Läckberg?

Augusta för: ”Bättre att ha en karl sittandes vid bordet än ha en liggandes under bordet”. Det är ju bara att hålla med!

Slutligen till Ulla för ”Halstablett”. Hur tänkte du där? Hedersomnämnandet får du för du var den enda som såg halsen på mannen 🙂

Grattis till er alla – vad duktiga ni var!


Svaret på rebusen!

21 februari 2010

Vad var meningen med den här bilden? Men vad sjutton! Halva rebusen är ju borta! Nu måste Ama de casa painta igen.

Återkommer…