Var ingen dans på rosor.
Vi landade i Hanoi och skulle på tre veckor ta oss till Saigon för därifrån gick flyget hem.
Lätt som en plätt! Piece of cake! Es pan comido!
Nja…
Vi började med buss. Den gick efter väg 1. Den enda riktiga vägen, egentligen. Fast väg och väg… Det var väl att ta i. Många färjor fanns det som man var tvungen att ta. Då fick man inte sitta kvar i bussen och ryggsäckarna fick man inte ta med.
Man var tvungen att köa för att köpa en färjebiljett och här blev det knepigt. Bussen åkte liksom med första färjan där det fanns plats. Så det gällde att ta sig fram så man kom med samma färja.
Så här såg det ut på färjorna:
Jösses vad bra vi blev på att armbåga ner gamla tanter i biljettkön! Det är inget jag är stolt över, men vad gör man! Till slut blev vi så duktiga så vi hann med färjan innan bussen.
Man fick ju inte sitta på bussen under färden. Jag har aldrig sett en buss fyllas så snabbt som då. Folk knökade sig in fort som attan och dom klättrade till och med in genom fönstren!
Bussen hoppade och skumpade på den mycket undermåliga vägen. Kändes som ryggen skulle gå av och Anders slog huvudet i hatthyllan några gånger.
Ama de casa hade ju sin obligatoriska Lonley Planet med. När vi upptäckte att det fanns en järnvägsstation i en av städerna så klev vi av bussen. Vi fick kämpa med det också ett tag, för chauffören sa att vi inte var framme än och ville inte så gärna släppa av oss. I all vänlighet, såklart.
Så skulle vi köpa tågbiljetter.
Valutan i Vietnam heter Dong. Ser ni hur rika vi är? Saken var den att pengarna hade så små valörer att man fick betala med buntar istället för med en peng i taget. Mycket praktiskt. På bankerna stod det travar med pengar utanför kassorna.
Vi skulle som sagt köpa tågbiljetter och letade upp tågstationen.
– Nej vi har inga biljetter nu, kom tillbaks klockan 11, sa dom där.
Det gjorde vi. Inga biljetter, kom tillbaks klockan 12… Så höll det på tills vi kom fem över tre.
– Nej, nu finns det inga biljetter. Ni skulle ha varit här klockan tre – då fanns det biljetter!
Dom ville ju såklart ha mutor… Ama de casa satt och kramade en bunt med Dongsedlar och typ tuggade fradga. Vi fick biljetter. Dom fick inga mutor. Ama de casa var Dong-röd i händerna i flera dagar då det visade sig att pengarna färgade av sig.
När vi kom till tågstationen fanns det massor av folk på stationen. ALLA samlades i en ring runt oss och bara stirrade. Det hade nog inte varit några västerlänningar där på väldigt länge. Barnen sprang hem och hämtade alla skolkamrater och sen roade vi oss med att räkna från ett till tio på vietnamesiska medan vi väntade.
Till slut hade dom flesta åkt iväg och vänthallen var så gott som tom. En aning misstänksam undrade jag om vi kanske var på fel ställe, eller om vi möjligen hade köpt biljetter till ett privattåg?
Ama de casa gjorde en jättebra charad inför en städerska som vi minglat lite med för att kolla vart vårt tåg egentligen skulle gå ifrån. Jag har ju hävdat att jag är bra på charader och hon hoppade upp och vinkade åt oss att följa med.
– Där ser du, sa jag till Anders. Nu kommer vi nog till rätt ställe!
Den lilla kvinnan sprang före och vi följde efter. Sen kom vi fram – till toaletten!
Lite senare kom en man fram och sa: Follow me! Då hittade vi vårt tåg.
Men OJ vad långt det här inlägget blev! Nu slutar jag, ni kan ju säga till om ni vill höra mer. Fast ni har nog redan somnat…
Jag har inte somnat.
Jag tycker att det är intressant att läsa om din resa.
Men lite mer om toaletten, skulle jag vilja veta om 😉
Ha det bra och kram på dig!
Duktigt att hålla dig vaken!
Hahaha! Anders har alltid sagt att jag borde skriva en toalettbok – så många som jag har varit på och med alla åsikter jag har haft om dom 🙂
Kram!
Vilket äventyr! Jag älskar sånt.
Jag med – för lite äventyr nuförtiden, måste bli en ändring på det!
🙂
Vilken resa! Jag läser det med spänning. Det är mycket bättre när andra utsätter sig för sånt här, jag hade inte klarat av det.. hade varit helt sönderstressad då jag är lite av ett kontrollfreak. Men det är så härligt att andra vågar!
Vi hade full kontroll hela tiden! Nja… Kanske inte… Fast jag älskar den typen av resande – allt kan hända!
🙂
Ulla hatar att klippar klorna
.Ser ut att ha varit en minnesvärd resa.Kram!
Det framgick väldigt tydligt av bilden att Ulla inte gillar manikyr 🙂
Jag minns det som det vore igår… Fast det var det ju inte 🙂
Kram
Ingen risk att man somnar till dina inlägg som är så underhållande. Så jag säger TILL 🙂
Kram
Ok – skyll dig själv 😉
Kram
Sv: Aha, det kan vara Citmail med ju… Nya spaningar får ske imorgon. 🙂
Väntar med spänning… 🙂
Sv: Jag har ringt akuten, men de hade INGEN förståelse. Jag är också extremt förvånad och orolig! 😉
Voj, voj!!! Ambulanshelikopter kanske??? 😉
det var ett riktigt äventyr ni var med om där, jag hade inte dom problemen när jag åkte i landet 91
Jag antar att det ganska snart blev mycket enklare. Men vi hade en jobbig – och underbar – resa 🙂
Oj, vilket äventyr!
Det var en rolig resa 🙂
… jag är fortfarande vaken och tackar mer än gärna JA till fler galenskaper som du upplevt 🙂 Undrar hur det skulle vara att resa med dig … Förenat med livsfara, bara ”lite” fara eller rent utav förbannat kul och avkopplande ;-D
Kram J
Jag tror på det sista 🙂
Men så är jag optimist också 😉
Det kallar jag en resa…..
Den var jättekul! Vi startade i Peking…
🙂
Ni verkar ha varit med om ALLT som alla andra inte vill vara med om …haha
Men det är kul att läsa om det 😉
Kram
Jag älskar att åka så där oplanerat – endast fantasin är begränsningen på hur kul man ska ha och vad man ska få uppleva 🙂
Kram
Kul att du har delat med dig 🙂 Visst känner man sig rik när man har så mycket pengar, men ganska opraktiskt. Kram
Verkligen opraktiskt! Det var på den tiden när resecheckar gällde. Nu är det så mycket enklare – för det mesta i alla fall 🙂
Kram
Ja men det gick ju bra tillslut. Skönt för dig att resa med Anders. Jag och Mannen har ju inte rest för att han är så fruktansvärt flygrädd…men jag reser ju med kompisar…men det är en annan sak att resa bara tjejer…man är mer utsatt. Något jag inte brydde mig om när jag var ung…men nu gör jag det.
Jag måste säga att det känns skönt att ha en lång och reslig karl med sig på vissa ställen där vi har varit. Äsch! Hur tänker jag nu? Det är ALLTID skönt att ha en lång och reslig karl med sig 😉
Visst blir man räddare med åren! Har väl mer förstånd antar jag…
🙂
Kram
Hej vännen!
Min syster och svåger (och 8 vänner till dom) har nyligen kommit tillbaka från en resa till Vietnam. Dom hade åkt runt lite och haft en helt fantastisk resa.
Puss och kram
Vietnam var ett otroligt fint land att resa runt i. Så mycket vänliga människor och fantastiskt landskap. Det har säkert inte ändrats på den punkten, däremot tror jag att det har blivit lättare att ta sig fram.
Kraaaamar i massor till dig!
Sv: Ledsen, jag var fördomsfull och trodde att alla 40+ satt där med sin finservis och virkade dukar under varenda pinal i lägenheten. Gärna nån tavla med gråtade barn eller en korsstygnstavla med grindslanten. 🙂
Hahaha! Du prickade rätt ju! Missade bara att tavlan med grindslanten är broderad i stramalj 😉
Tycker du att Maria och Johan har ställt till med en storm i ett vattenglas? På allvar? Inte Nattis då, som skrivit tre blogginlägg om de TVÅ rader jag skrev på min ironi-späckade blogg?
Läs lite mer en ett enda inlägg innan du kommer med anklagelser.
Ja. På allvar.
Men förklara gärna vidare. Jättegärna. Istället för att svara med tre ord som inte säger nånting. HUR är det jag och Johan som ställt till med en storm i ett vattenglas? Har du varit inne på min blogg? Har du läst något inlägg på min blogg om ”stormen”? Det var Nattis som gick över gränsen för vad som är lagligt.
Jag har läst dom berörda inläggen. Jag läste även din blogg på metrobloggen när jag hade börjat blogga. Kommenterade också om jag inte minns fel.
Nu tänker i alla fall inte jag storma mer.
Ha det bra!
Jag har läst dom berörda inläggen. Jag läste även din blogg på metrobloggen när jag hade börjat blogga. Kommenterade också om jag inte minns fel.
Nu tänker i alla fall inte jag storma mer.
Ha det bra!
Verkar inte vara lätt
Kram
Lite fick man allt jobba för att ta sig fram 🙂 Men kul var det!
Kram
Älskar såna här berättelser=D Mer tack=D
Vad trevligt! Det kommer nog mera 🙂
Nej jag läste faktiskt allt utan att sova !! 🙂
Kul att ha varit på massa ställen men det där stället tror jag ni hade klarat er utan, eller vad säger du?
Jag hade absolut inte velat vara utan denna fantastiska resa! Mycket lärorikt och otroligt vänliga människor 🙂
Nehe du.. Inte har jag somnat än och jag vill gärna höra mer om den resan..
Härligt att vara i allas blickfång på tågstationen. Som apor i bur liksom hihi
Kramisar
Där slog du huvudet på spiken… Uttittad var bara förnamnet. Jag frågade Anders:
– Tror du att det är så här det känns om man är superkänd?
Tur att man inte är det 🙂
Kram
Väldigt intressant, mer sånt 🙂
Det kan det nog bli 🙂
Kom hem strax efter nyår efter att ha firat jul och nyår med min son, hans fru Vy, och mina tre barbarn i Saigon. Lars reste dit med två andra amerikaner när embargot lyftes. Dom hade jobbat tillsammans i Jakarta, Indonesien, i 3 år (engelsklärare) och tänkte att dom skulle kunna komma in ”on the ground floor” och etablera en skola. Det gick lite så och så med det, men alla tre gifte sej med Viet-flickor. Lars är nu lärare på internationell skola
I alla fall, trots det olyckliga kriget är amerikaner välkomna i Saigon. Hanoi är huvudsätet för den kommunistiska regeringen, och den enda gången jag var där, kändes det helt annorlunda än Saigon.
Vys far arbetade med amerikanerna under kriget vilket betydde att han inte hade många chanser efter Hanoi och kommunisterna vann. Det underliga är att han inte kunde få besöksvisum till USA. Min man och jag skulle svara för alla kostnader under hans besök men det hjälpte inte. Vi försökte tre gånger.
Min svärdotter hade också problem med visum för sin första resa till USA. USA är mycket försiktiga med besökare fr Asien och, i synnerhet, Syd- och Central Amerika.
Alltför mycket personligt kanske. Som Ama säjer, Vietnam har otroligt mycket att bjuda äventyrliga resenärer. Vänliga människor och HÄRLIG MAT. En lång och vacker kust längs South China sea. Många, många historiska städer som det tar lite tid att titta på. Det hjälper att ha läst lite historia, innan man reser dit. Dvs, om man inte reser dit bara för att ligga i solen och bada i varmt vatten.
Ama – kan aldrig glömma Cuchi tunnels! Hemskt!
Tack för din långa och intressanta kommentar, Ruth!
Otroligt att Vys far inte var välkommen till USA! Visst var det hemskt i tunnlarna! Vi var inte just i Cu chi-tunnlarna (vad dom hette minns jag inte), men det är ju lika vidrigt i alla dom där gömmorna. Tänka att leva där nere?
Fy tusan!
Så intressant att läsa om. Vi har inte varit där och lär väl inte komma dit heller. Men det är nästan lika spännande att läsa vad andra har varit med om.
Svar: De enda jag har visat intresse för är nog ABBA i alla fall. För på den tiden var jag fullt upptagen med att sköta min butik plus tre ”ungar”. Kram/Gilla
Jag har följt schlagern med STORT intresse ända sen slutet på 60-talet! Så det är fler än ABBA som ”jag har upptäckt” där 🙂
Glömde pengarna. Om man växlar 100 dollars blir man mångmiljonär i lokalvalutan, dong. Jädrans mycket papper att hålla reda på.
Visst ÄR det!!! Så det är likadant fortfarande? Det var liksom ingen idé att försöka få in pengarna i pengabältet – fick liksom släpa med dom i en trunk 😉
jag hoppas att du får en fin dag, vi har -14,9 just nu
Vi hade en jätteskön eftermiddag igår och nu är det strålande sol, vindstilla och 15 grader varmt 🙂
Ja nu är nett glad 🙂 Läser om andras resor här & där, bara en operation till sedan kan jag planera in min nästa resa. 🙂 Vitnam skulle jag vilja åka till, min bror talar väl om landet, de har ju 2 adopterade flickor därifrån 🙂 Kram
Jag vet inte hur det är att resa runt i Vietnam nu, säkert mycket enklare. Men det är verkligen ett fantastiskt land som bjuder på många vackra vyer och ett otroligt vänligt folk! Så jag rekommenderar det varmt.
🙂
Kram
Tack för den berättelsen. Va roligt att läsa. Dongpengar haha. Vad jag hört är vietnameser (min mamma har varit där) ett otroligt vänligt folk. Stämmer det förutom i biljettluckor då 😉
Jo dom var väldigt vänliga. Fast man fick vara på alerten så man inte fick betala för mycket pengar för saker och ting. Å andra sidan är det ju så mest överallt 😉
… du däremot … du tycks ha somnat och sover fortfarande? ;-D
Gomorron Ama
Nähädå! Jag var ute och joggade när du skrev den här kommentaren!
Hur var det nu igen – är det verkligen fult att ljuga?
😉
Låter som en spännande och härlig resa.
Det var det – mycket intressant också 🙂
haha kvinnkig intuition kallas det för..
🙂
ok kvinnlig
😀
Ja, troligen sa det ar
Troligen 🙂
Wow, lite skillnad mot nu 🙂