Hej, hej!

Det är lite kul att se hur folk hittar hit via olika sökmotorer. Bland annat har ett antal gånger människor (antar jag?) hittat hit genom att söka på Beskära citronträd.

Och nu var det dags igen:

Sekatören var i garaget, men eftersom citronträdet inte är sådär jätteimponerande i storlek så gick det lika bra med en liten avbitartång.

Knips, knips!

Taadaaa! Det färdiga resultatet.

Om det är rätt gjort? Om det är rätt tid för denna åtgärd?

Ingen aning…

(Ama tror faktiskt att dom som kommer hit genom att söka på Beskära citronträd blir en anings besvikna…)

Tänkte piffa till lite i ”trädgården”, så det blev ett besök på den lokala blomstershoppen.

Först hittade Ama en mycket mysko växt:

???

Men sen ordnade sig allt då Ama hittade tre fina lavendlar:

Perro! Lägg av. Inte gå in. Och Perro dos! Sluta sniffa Perro i rumpan.

(Det är lite jobbigt ibland att ha husdjur…)

Gomorron!

Jomen det vet ni ju.

Det gör ju gorillan!

Ni ser honom, va?

Och gorillan har dessutom sträckt ut en hand. Inte illa! Inte illa för en gorilla…

(Ok, Moi, Ama hjälper till lite…)

Men bara lite…

Ha nu en jätterolig helg, allihopa!

Tro det eller ej. Men idag gick Ama på marknaden.

Det var nåt som hon skulle köpa. Eller snarare nåt hon redan borde ha köpt. För flera år sen.

Nej, inte den här. Hunden är i och för sig söt, men (som skylten säger) inte till salu.

Det Ama köpte, efter några års startstrecka var – hör och häpna! - nya gardiner.

Visst är dom snygga? Kolla bara:

Hmmm… Visstja. Gardinerna beställdes idag. Kommer nästa vecka. Kanske…

Hur kan det komma sig att Ama äntligen kom till skott på detta långvariga projekt? Det finns det en helt naturlig förklaring till. Det får ni veta en annan gång. Kanske…

… att dom parkerar på trottoarerna också. Dessutom kommer dom säkerligen att svänga till… till… till… … Åt det där hållet man inte får svänga.

Men det gör inget just idag.

För det är fredag!

Gomorron!

Kolla bara:

Ama har ringat in det viktigaste. Stolt som en tupp (höna?) att jag lyckades slå Gun’s veckoblogg! (Ama har vunnit en gång. Vill ogärna tala om hur många gånger vi har spelat…)

Fast det ska kanske erkännas att det där är en arkvbild.

Rätt som det är ser spelplanen ut såhär:

Å då går det inte så himla bra längre…

Bästa sättet att komma tillbaka är att släppa det där med WF ett tag. Då är det enda raka att ge sig ut på en promenad, för här i Torrevieja är det inte så gott om wi-fi nät. Då kan man inte WF-a.

Men Ama har upptäckt att hon har blivit mer skadad än hon kanske trodde:

LET… HET… ELO… Är det inte elakt att ha alfapetspluttar på huset sådär? Dom borde ha tänkt på oss som blivit en anings beroende.

Men det är säkert bara en engångsföreteelse.

Men? Hela Torrevieja är ju som ett enda stort wordfeud… GAAAH!!! 

Den här parkeringen:

Ja, den är väl… sådär?

Fast den blir kanske bättre från en annan vinkel?

Näe. Inte ens det.

Gomorron!

… är det rätt disigt idag.

Å andra sidan…

… ser det ut att ordna upp sig. Det räckte med att vända sig om.

Det finns fördelar med diset också:

När man knappt ser horisonten så kan man ju inte avgöra om bilden är rak eller inte.

Här har mästerornitologen Ama fångat en ovanlig fågel i bild.

Ser ni den?

Inte?

Ama hjälper till:

Där är den ju! Den inte alltför vanliga albino-koltrasten.

… om söndagens utfärd. Men alla undrade.

Nåja. Alla och alla… Både Yvonne och Camilla nämnde i alla fall nåt om antalet steg.

Så här långt blev det:

Det mina vänner, det är nästan en mil i Ama-steg-mått mätt.

Idag har vi någon som ”nollar” för första gången.

Stäm in i ett GRATTIS till Nova som blir 10 år idag.

Gomorron!

Ja, det var ju frågan HÄR.

Vi funderade på saken, men först tittade vi på underhållningen:

Den här lilla grabben diggade musiken som kom från högtalarna. Han dansade hela tiden. Förresten så vet Ama nu varför det heter just högtalare. Dom spelade högt. (Ja. Jag vet. Jag håller på att bli gammal…)

Sen funderade vi vidare om det där med bussen över en kopp kaffe.

Det fina vädret och bussens ”tidtabell” (att kanske dyka upp var 40:onde minut) gjorde att beslutet inte alls var så svårt:

Vi gick hem. (Fast just här står vi stilla)

Det är tur att det finns vattenhål på vägen. Det är en ganska lång promenad och det är viktigt med vätska.

Det var fina vyer. Ni ser fågeln där i bild, va? Vi tittar närmare på den och kollar om vi kan se vad det är för sort? Ama är ganska duktig på fåglar, förstår ni.

Jäpp. Den här var enkel. Definitivt en koltrast.

Efter den ansträngningen med att artbestämma fågeln var det tur att Hotel Masa låg precis bredvid. Vätskepaus igen.

Sen klarade vi oss ända hem.

En underbar dagsutflykt!

(Som Ama inte ska tjata mer om nu. Lovar…)