En fotoutmaning?

 

Ama har fått förfrågningar.

Därför kommer här en koll hur intresserade ni är?

OK. Ni bestämmer.

En ny fotoutmaning? Ama kräver minst… 30 röster på JA och deltagande.

På’t igen bara!

 

Vi försökte ju fixa EU-kort för ungefär en månad sen.

Det gick ju inget vidare, men skam den som ger sig.

Den här gången hade vi till och med tolkar med oss. Maggan och Jaime.

Vi valde att åka dit vid 11-tiden. Dom har öppet till klockan 13.30, och sist var det ganska kallt att stå och köa utanför vid 8-tiden.

Vi kom in.

Här jobbar dom hårt. Med att mota Olle i grind, kan man kanske säga.

Receptionisten: Har ni bokat tid?

Vi: Nej. Vi vill ha en kölapp

R: Det går inte. Här får ni ett telefonnummer dit ni kan ringa och boka en tid.

Vi: Men det är ju inga folk alls där inne?

R: Ring till det här telefonnumret.

Vi: Det funkar inte att ringa. Röststyrningen på det telefonnumret fattar inte vad vi säger (en déjà vu-upplevelse från när vi skulle boka av tågbiljetten hos SJ)

R: Ring till det här telefonnumret.

Vi: Kan vi inte beställa en tid här hos dig när vi ändå är här?

R: Ring till det här telefonnumret.

Vi: Men förra gången vi var här så fick vi ju en kölapp?

R: Då måste ni komma klockan 08:00.

Vi: Men ni öppnar ju faktiskt inte dörrarna förrän 08:30?

R: Ja? Och???

Suck…

(Fast Anders kom ihåg att det inte alltid var så lätt i Sverige heller. När han hade åkt till vår bostadsrätts kontor i Sollentuna så var det inte besökstid. Men dom hade telefontid, så han kunde ringa. Till rummet bredvid där han befann sig.)

Vad gör man då för att liva upp dagen?

Ama kom plötsligt på att det ju är torsdag!

Tapas-torsdag! Här på Lizzaran fick man välja någon av dessa pinchos och en liten öl för 2 euro.

Överraskande nog så valde Anders den med lax och mjukost.

Här kan man se att man egentligen blir lurad. 2 euro för en pincho och en liten öl på tapas-torsdagar. Samma sak kostar vanligtvis 1,70 på en vanlig torsdag.

Äsch. Det är väl kul att bli lite lurad ibland…

Sen gick vi hemåt.

På vägen var det en himla uppståndelse med en massa poliser och folk som skrek högljutt åt varann. Varför? Ama har ingen aning, men med en viss skräckblandad förtjusning kan hon inte låta bli att fota poliser sen den gången hon blev haffad och tvingad att radera bilden.

På vägen hem hittade vi ytterligare ett tapasställe.

Porrón. Om ni undrar vad den röda pilen gör där så pekar den ut en ”porrón”. Stället heter alltså Vinkaraff om man översätter det till svenska. Se där! Nu lärde ni er nånting idag också.

Trafikpolis-Ama blir förbryllad…

 

Vad är rätt att göra i detta läge?

Lämna företräde om man åker upp-och-ner, eller?

Nej, Ama vet faktiskt inte, men är ändå inte sämre än att hon kan hjälpa till och förtydliga:

Jomen vaddå? Vi är ju i Spanien. Bäst att vända frågetecknet åt ”rätt” håll – vem vet annars hur det slutar?

Gomorron!